Zuhur The Motivator

Hej alla fina läsare! Hoppas att allt är väl med er och om det inte är det så hoppas jag att det löser sig 💕. 

 

Jag har bestämt mig att börja blogga även på engelska. Ja, jag vet vad det innebär, alltså mer skrivande. Men jag är älskar utmaningar så det blir extra kul.

 

Dagens ämne hadlar om den ideala kvinnan och hur kämpigt det kan vara att passa in i den kategorin.

 

Som fru och mamma har jag upplevt påtryckningar från flera håll. Hur det förväntas av en att vara den perfekta frun, perfekta mamman, perfekta karriärkvinnan osv. Man ska vara duktig i hemmet, på jobbet och på fritiden. Dessutom ska man se bra ut hela tiden och vara tillmötesgående. Man ska också stå ut med allt, hur svårt det än är och bara köra vidare. Å sist men inte minst ska man aldrig visa sin svaghet eftersom andra mammor klarar ju alla bollar i luften utan att klaga.

 

Visst är det inget fel att eftersträva den ideala kvinnan men konsekvensen av att köra på gasen i botten på alla fronter utan pauser är ju att man blir utbränd. Å även det har jag varit med om under en viss period. För att orka köra på valde jag att stänga av mina känslor. Jag ignorerade alla signaler av stressen och istället fokuserade jag mer på jobbet och annat utifrån. Under denn period hade t.o.m min egen familj svårt att läsa av mig eftersom jag alltid är en positiv människa. Som person är jag lösningsorienterad och jag också väldigt privat av mig därför har jag haft svårt att dela med mina egna bekymmer i tid. Som tur är det fanns ett få tal människor jag kunde vända mig till för rådgivning precis innan jag kasta in handduken. Dessa personer har aldrig svikit mig och det är jag för evigt tacksam för. Genom dem har jag insett att jag inte var ensam med mina problem. Om vi bara väljer att prata med varandra och ha riktigt snack utan att ha maskerna på kan vi stötta varandra genom tuffa perioder och motverka psykisk ohälsa. 

 

................

 

 

Hello guys, hope everything is fine with you and in case it's not I hope you recover soon.

 

I've decided to blog in english as well as in swedish so let me know what you think :-)!

 

Today's subject is about the "ideal woman" and what it requires to fit in that category. 

Based on my own exprience I'm going to share the amount of pressure a wife and a mum goes through from different asepcts. What is expected of us is basically to be perfect in every way possible, i.e.  perfect wife, perfect mum, perfect career woman and so on. We've to be flawfless at home and outside. Oh, there's more, we've to look good as well as being complaisant all the time. Gud forbid if we were ever to show any weaknesses because every mum out there is dealing with similar things and still not complaining so we've to aviod talking about real feelings at any cost. 

 

For real though, there's nothing wrong if you aim for being the ideal woman but then you have to be prepared for the consequences. You, my friend are going to find yourself down the drain if you dont give yourself a break. I've been there myself for a period of time and during that period I shut off my emotions inorder to carry on. I chose to focus on work and others things that were external. My body and my mind were screaming for attention but I looked the other way ignoring all the signals of stress. The worst part was I wasn't even talking about my problems either to friends nor family. I just continued being the positive woman they knew of and put on a smile on my face. I'm the kind of optimist person who sees solutions to every problem, big or little and I don't like burdening people with my personal problems. So I kept alot to myself not knowing how to share. However, there were few people around me that I could trust so when I finally talked to them, they were listning and also sharing similar stories with me and how they have dealt with them. What I've learnt through them was that I'm not alone with my problems even though it might seem like it and I'm forever thankful for their support. 

 

If we only talk to each other about BIG TOPICS then we could really be there for each other and together we could break the stigma around mental illness.