Vikten av att säga ifrån kränkningar och trakasserier Del I
Det finns olika sätt att märka om något är kränkande. Du ska alltid utgå ifrån hur du känner dig i just den situationen. Om det inte känns bra i magen ska du aldrig ignorera det eller skjuta fram problemet för ett senare tillfälle. Om någon uttalar sig på ett förnedrande sätt på grund av ditt kön, bakgrund, religion, sexualitetet eller t.o.m utseende ska du alltid ta tag i uttalandet direkt.
Här följer ett exempel och vi får kalla det "PÅ JOBBET". Låt säga att en manlig kollega kommenterar ditt utseende på ett smikrande sätt men samtidigt känns det som kränkning eftersom den manliga kollegan går i detalj angående vad som skulle passa dig bättre (t.e.x med/utan smink eller glasögon/linser eller gå upp vikt/gå ner i vikt). Om du som kvinna känner dig obekväm med kommentaren ska du fanimig konfrontera mannen i fråga direkt. Säg till att prata om vad han sa och hur det kändes. Ge inga ursäkter för honom. Vi kvinnor är så duktiga på att låta bli att sätta dit män så många gånger då vi tror att de inte menade "så illa". Darling sister, here is what I have to say about that. BULL SHIT! Ursäkta språket.
Jag tycker att det är dags att du älskade syster lägger ner med dina "tänk om han inte menade si eller så" och "tänk om jag misstolkade". Det finns ingen anledning för att vi inte ska följa upp med männens kränkningar och trakasserier. Jag tycker snarare tvärtom. Om det var så enkelt för männen att förnedra, kränka och trakassiera kvinnor utan någon whatsoever reflektion varför ska du då min älskade syster ha så svårt att konfrontera dem?
Visst kan det kännas (lite eller enormt) jobbigt att gå rak på saken och kräva att de rättar sitt språk och sina handlingar men det är så värt. JAG LOVAR!!!
Fortsättningen följer...
