Jag som pojkflicka/Me as a tomboy
Hej alla fina! Hur har ni det så här långt i det varma vädret?
Under min barndom räknades jag som "en pojke" då jag helt enkelt betedde mig som en "pojkflicka". Jag umgicks mycket med mina bröder och andra killkompisar. Vi hade samma intressen, dvs, spela fotboll, basket, styrketräna mm. Jag såg ingen skillnad mellan mig och killarna. Jag var minst lika snabb och lika duktig som dem på fotbollsplanen och på de andra aktivititerna. Minns att jag utvecklade snabbt en tuff sida av mig. Det gällde att inte ta skit och inte heller bryta ihop. Med andra ord skulle man var uthärdad i den kretsen.
Sen jag var ett litet barn tyckte jag om att utmana könsrollerna. Jag ogillade verkligen normen för könsrollerna. Tjejerna skulle t.ex. vara duktiga och fina tjejer på skolan och i hemmet. I hemmet förväntades tjejerna hjälpa till i köket och med hushållet. Minns hur många gånger jag bråkade med morsan när hon försökte gång på gång lära mig hur man lagar mat eller bakar. Varje gång misslyckades hon att få mig laga/baka något. Tillslut gav hon upp. Bless her heart.
Jag älskar min underbara mamma eftersom hon har format mig att bli den kvinna jag är idag. En stark och orädd kvinna som vågar utmana det patriarkala samhälle vi lever i. Istället att tvinga mig göra något jag var så ointressad av lät hon mig att utforska världen på mitt sätt. Det viktiga för henne var inte bara att lära sina döttrar hur man bara lagar mat och tar hand om hemmet utan även vi skulle bli så självständiga kvinnor som möjligt i en värld där svarta och muslimska kvinnor förtrycks ständigt. Det jag värdesätter idag när jag själv har en dotter är hur min mamma såg till att respektera mig och låta mig vara den jag ville vara utan att begränsa mig. Jag hoppas kunna få min mammas styrka och uttålighet så att jag kan uppfostra min dotter på bästa möjliga sätt.
.......................
Hello beautiful people! Hope y'all are enjoying the summer vibes :-)
As a child I was more of a tomboy because I loved hanging out with my brothers and guyfriends more than my sisters and other girlfriends. The boys and I had the same kind of interest, that includes playing football, basket, traning at the gym. I never really saw any difference between the boys and I, since I was as quick and strong as they were in every activity. In order to fit in any group one has to develop tough skin. I remember that I learned in an early stage to not take shit from any boy or in fact from anybody and not to break down.
As far as I can remember I've always liked challenging gender stereotypes. I really disliked following the norms and just doing things girls were excpeted to do i.e, being the good girl at both school and home. I can't even count the times I ended up fighting with my mum over the kitchen. My mum was just doing her thing trying to teach her daughters some cooking lessons but as far as I was concerned, those lessons were all but impossible. Finally my mum had to gave up on me. Bless her heart.
I love my dear mother for many reasons but most of all for shaping become the woman I'm today. A strong and fearless woman whose job is to fight the patriarcal structure in our sociaty. Instead of forcing me do things that didn't interest me my mum let me explore the world in my own way. She valued turning her daughters more than "good housewives"in a world where black muslim women are constantly oppressed. And because of her effort each and everyone of us turned out educated, independent and self-sufficient. Now that I'm a mom myself I appreciate how my mum respected me as a child and letting me be who I was without limitation. I hope to have my mum's strength and grit so that I can raise my daughter to the best of my ability.
