Hur hjälper man utsatta ungdomar?
Hej kära läsare :-) Jag hoppas att ni finner följande tips och råd intressanta att ni testar dem själva när ni kommer i kontakt med utsatta ungdomar.
För att rädda våra ungdomar från äckliga gubbar och kärringar behöver vi fånga dem i god tid genom att finnas där när vi (vuxna) behövs. Så fort vi upplever att en del av våra unga är så "jobbiga" att vi gärna undviker dem, det är just då vi behöver vara "normkritiska". Det innebär att vi ska vara självkritiska till vårt eget agerande gentemot de "problembarnen". Istället att vara dömande kan vi börja med att ifrågasätta hur makt och normer används mot de utsatta ungdomarna.
Att vi lägger våra ungdomar i olika fack skapar ju bara större problem för vårt samhälle. Många utsatta ungdomar känner besvikelse och självhat eftersom ingen har varit där för dem. Men jag tycker att det finns lösningar till de destruktiva känslorna som ungdomarna bär på. Vi skulle kunna vända på det hela genom att vi skapar tid och utrymme för att se dem och lyssna på dem. Efter det måste vi uppmuntra dessa ungdomar och ge dem positiv feedback. Det viktiga här är att vi utgår ifrån där de befinner sig och inte där vi vill att de ska vara. Sen när de har fått förtroende för oss kan vi tillsammans göra framsteg. Avslutningsvis kan vi fira ungdomarna för varje delmål som uppnås.
För att rädda våra ungdomar från äckliga gubbar och kärringar behöver vi fånga dem i god tid genom att finnas där när vi (vuxna) behövs. Så fort vi upplever att en del av våra unga är så "jobbiga" att vi gärna undviker dem, det är just då vi behöver vara "normkritiska". Det innebär att vi ska vara självkritiska till vårt eget agerande gentemot de "problembarnen". Istället att vara dömande kan vi börja med att ifrågasätta hur makt och normer används mot de utsatta ungdomarna.
Att vi lägger våra ungdomar i olika fack skapar ju bara större problem för vårt samhälle. Många utsatta ungdomar känner besvikelse och självhat eftersom ingen har varit där för dem. Men jag tycker att det finns lösningar till de destruktiva känslorna som ungdomarna bär på. Vi skulle kunna vända på det hela genom att vi skapar tid och utrymme för att se dem och lyssna på dem. Efter det måste vi uppmuntra dessa ungdomar och ge dem positiv feedback. Det viktiga här är att vi utgår ifrån där de befinner sig och inte där vi vill att de ska vara. Sen när de har fått förtroende för oss kan vi tillsammans göra framsteg. Avslutningsvis kan vi fira ungdomarna för varje delmål som uppnås.
